Då har vi varit på första inskrivningsbesöket hos barnmorska.
Supergullig tjej som jag känner trygghet till, lätt att prata med och lyssnar på oro och funderingar.
Hade inte alls tänkt ringa så tidigt, hade tänkt vänta en vecka eller två.
Men ringde bara för att igår, för att se om hon svarade.
Tänkte att hon svarar nog inte (brukar ha telefontid 1 h på förmiddagen) men jodå, hon svarade 🙂
Fick en tid dagen efter.
Trots att jag varit på ett sånt här inskrivningsbesök så var jag nervös i morse innan jag skulle åka dit?
Fattar verkligen inte varför? Det enda man gör är ju att få information och ta blodprov?
Sambon var med denna gång och fick höra det jag fick höra förra gången.
Fick med lite papper och pratade allmänt om vad man bör och inte bör dricka/äta.
Att leva livet som vanligt förutom alkohol såklart.
Förra gången gick det ju inte lika bra, hade fått problem med magen och fick operera bort gallan sist.
Efter det (inte på grund av) så började jag blöda och tillslut fanns det inget mer i magen.
Det har gjort att jag är superorolig och kan inte alls ta till mig att jag verkligen är gravid.
Försöker tänka att ”låt bli o drick alkohol bara så kan du leva som vanligt”. Lättare sagt än gjort…
Man vill ju bara berätta! 🙂
Har dock bestämt att vi ska berätta för familjen i påsk, då har vi passerat den vecka vi fick missfall sist.
Jag sa till barnmorskan innan jag gick att jag hoppas verkligen vi ses till nästa besök i maj! 😀
Senaste kommentarer